P-28 #371, s/y Christina 50-vuotta

Kesällä 2010 viettäessämme juhannusta saaristossa, ystävämme kysyi meiltä, mitä aiomme tehdä kesälomalla. Meillä ei ollut vastausta, saati suunnitelmaa, mutta hetken mielijohteesta vastasimme, että olisi parasta viettää se yhteisen intohimomme äärellä merellä, pitäisiköhän vihdoin hankkia yhteinen vene? Yleensä asiat tapahtuvat kun ne sanoo ääneen, tilanteet johtivatkin nopeasti yhdestä toiseen ja päädyimme kesäloman ensimmäisenä päivänä lentämään Göteborgiin (vain 1,5 viikkoa juhannuksen jälkeen) tutustumaan tarkemmin löytämäämme Harry Hallbergin 50-luvulla suunnittelemaan P-28 yksilöön, s/y Christinaan runkonumerolla 371. Koimme, että kyseessä oli erityinen vene ja yksilö, joka oli upeassa kunnossa. Christina oli täysin restauroitu 2007 yhden Ruotsin arvostetuimman puuvene-entisöijän Mats Stefanssonin (Mats Snickare Ab) toimesta. Erityistä oli se, että Mats oli nuorena miehenä ollut Hallbergin telakalla vuonna 1970 valmistamassa tätä kyseistä yksilöä.

Tutustuimme Christinaan ja hänen edelliseen omistajaperheeseen Tjörnin saarella, Göteborgin pohjoispuolella. Se oli puoleltamme rakkautta ensi silmäyksellä, ja tulimme onneksemme hyväksytyksi Christinan kolmansiksi omistajiksi ja päädyimme purjehtimaan hänet Ruotsista HSS:lle saman kesäloman aikana.

Kuluvalla kaudella vietettiin Christinan 50-vuotisjuhlia. Vastaanotto pidettiin Helsingin edustan ulkoluodoilla pienessä piirissä nauttien loppukesän kauniista auringonlaskusta ja merellisestä Helsingistä.

P-28 #371, s/y Christina on kiertänyt Ruotsissa venemessuilla, mm. Göteborg Boat Show:ssa. Kesäkuussa 2007 YvonneHallberg, Harry Hallbergin tytär, piti Skärhamnissa (Wooden Boat Festival) esitelmän P28-tyyppiluokasta, jonka esimerkkiyksilönä s/y Christina #371 toimi. (Yvonnen puhe artikkelin lopussa.) Tyyppiä pidetään Ruotsalaisen veneteollisuuden ylpeydenaiheena ja alullepanijana – ja Christinaa silloin parhaassa kunnossa olevana yksilönä. Olemme koettaneet pitää hänestä hyvää huolta, ja purjehtia paljon.

P-28:ssa yhdistyy matkapurjehduksen mukavuus, klassisen purjeveneen sulavuus ja erinomainen suorituskyky.

Vuonna 2008 Christinasta julkaistiin myös kuuden sivun artikkeli Segling-lehteen, joka on Ruotsin suosituin purjehduslehti. Christinasta on lisäksi julkaistu muitakin artikkeleita eri lehtiin Ruotsissa ja Saksassa. Monet Christinan sisarveneistä ovat Ruotsin klassikkorekisterissä.

Mainitsemisen arvoinen yksityiskohta Christinasta on, että restauroinnin yhteydessä vuonna 2007 siihen asennettin sähkömoottori (OZ-Marine-merkkinen, nykyään nimeltään Green Star Marine). Lähtökohtaisesti purjehdimme aina, mutta on ollut hienoa toimia edelläkävijänä ja huomata miten upea ratkaisu sähkömoottori purjeveneessä on. Kerromme mielellämme aiheesta lisää – purjehduskaudella meidät löytää usein B-laiturilta tai paviljongista, jos emme ole purjehtimassa.

Harry Hallberg P-28 veneiden historiaa lyhyesti.

Harry Hallberg syntyi vuonna 1914 17-lapsiseen perheeseen ja aloitti veneenrakentamisen jo 12-vuotiaana auttaakseen isäänsä perheen talouden kanssa. Hän tekee monia one-off-veneitä telakallaan Orustissa ennen P-28 veneiden suunnittelua ja rakentamista.

1956 Albin Motorin Lars Larsson, Kristinehamnista tekee sopimuksen kalifornialaisten sijoittajien kanssa 33 purjeveneestä, jotka on varustettu Albin Motorin uudella 10 hevosvoiman meribensiinimoottorilla Albin Cadet 0-21. Larsson valitsee Harry Hallbergin Orustista rakentamaan veneet, Harry Hallberg ei pidä veneen piirrustuksista ja suunnittelee veneen uusiksi, koska veneen pitää olla kaunis. Muutama kuukautta myöhemmin ensimmäinen P-28 on valmis. (P niin kuin Pacific). Syntyessään P-28 oli iso ja mukava off-shore-vene.

Seuraavana vuonna Kaliforniaan toimitetaan 24 venettä Harry Hallbergin ja hänen vaimonsa ja 12 miehen voimin. Harry Hallberg kehittää sarjatuotannon menetelmiä suuren tilauksen vuoksi ja hänet tunnettiin monista työvaiheita säästävistä uusista veneenrakennusmenetelmistä. Saadakseen ammattitaitoista työvoimaa hän perustaa Kungsvikeniin veneenrakentajakoulun 1958, jonka opiskelijat työskentelevät hänen telakallaan.

Kaikkiaan 61 ensimmäistä P-28 myydään Yhdysvaltoihin, joista 52 Etelä-Kaliforniaan. Nro. 10 ostaja oli näyttelijä Don Kennedy. P-28-omistajille perustetaan oma purjehdusseura, San Pedroon, Los Angelesiin. Myös P-28 regattoja järjestetään.

1963 ensimmäisiä lasikuiturunkoisia P-28-veneitä aletaan valmistamaan vaihtoehtona mahonkirunkoisten rinnalle samaan aikaan kun Hallbergin telakka (Harry Hallberg Yard) muuttaa Kungsvikeniin Ellöksen saarelle.

1970 P-28 #371 valmistuu. Yhtenä veneen rakentajista toimii Mats Stefansson, joka myöhemmin vuonna 2007 restauroi sen, ja jonka kastaa Christinaksi Harry Hallbergin tytär Yvonne Hallberg.

1972 Christoph Rassy ostaa Harry Hallbergin telakan ja Hallberg-Rassy perustetaan.

Presentation av Yvonne Hallberg vid Träbåtsfestivalen i Skärhamn 21-22 juli 2007 i samband med dopet av nyrenoverade P-28:an nr 371 ”Christina”.

P-28 och Harry Hallberg

Harry Hallberg föddes 1914 nära Henån på Orust. Familjen bestod av 17 barn, alla levde inte samtidigt – 11 blev vuxna.Fadern var skräddare och arrenderade kyrkans gård.

Pappa gick i 6-årig folkskola och för att bidra med försörjningen började han som 12 åring bygga ekor på en loge. Han lärde sig av en granne, det var vanligt att bönderna på vintern byggde båtar på logen. Redan från början kvaliteten viktigt, Harry fick 5 kr mer när han sålde dom. Han byggde 2-3 i veckan.

I Göteborg träffade han mamma, de gifte sig och 1942 flyttade de till Kungsviken på Orust där pappa hade köpt ett båtskjul. Han byggde Stjärnbåtar, Breviksjullar, Långedragsjullar, Vingakryssare. Mot slutet av 40-talet byggde han ett par större motorseglare, de var 14.5 meter långa. Kungskryssaren ritad av Tord Sundén, som också ritade folkbåten, byggdes i många exemplar under 50-talets början.

Allt gjordes på beställning, men tidigt förstod Harry vinsten med serietillverkning och vågade tillverka master o andra delar i serie utan att båten var såld.

1956 satt Lars Larsson från Albin Motor i Kristinehamn på en restaurant i Stockholm. Vid bordet intill satt en amerikanare och studerade en båtritning på segelbåt. Lars Larsson var intresserad av segelbåtar och ville också sälja motorer och frågade vilken motor båten skulle ha och de etablerade en kontakt och amerikanaren gav en muntlig beställning på 33 båtar av den som var på ritningen. Under semestern skulle Lars Larsson hitta båtbyggare till denna båten och under sitt letande kom han till Harry Hallberg, men Harry menade att ”ska jag bygga båten skall den vara vacker. Jag ska gilla den. Den här bygger jag inte. Jag ritar själv om det skall bli någon affär av”– och han fick fria händer att rita en båt. I full skala på golvet på vinden till varvet ritade han P-28, där P stod för Pacific.

Så här beskrivs båten i en dåtida broschyr: 8.53 m lång, 2.23 m bred, deplacement 2.7 ton, segelyta 32 kvm. Fyra bekväma kojer, pentry, rostfri diskbänk, rostfria tankar, separat wc och som hjälpmotor en Albin motor typ O-21 på 10 hk. Man ska veta att då på 50-talets mitt var detta en stor båt, den kallades havskryssare.

Det första exemplaret var klart på hösten 1956. I oktober kom amerikanarna över och provseglade båten och de var mycket nöjda med resultatet. Första beställningen var på 24 stycken, två i månaden. Då fanns det 12 anställda på båtvarvet.

De första 61 båtarna såldes till USA och av dessa kom 52 till södra Kalifornien. Där bildade man en segelklubb för P-28 ägare, man hade kappseglingar med bara P-28or. Den drivande kraften i klubben var Gunnar Andersson – Mr P-28 kallad, ättling från Dalsland. Han blev också kontaktman i Kalifornien.

1958 visades båten på Svenska veckan i Düsseldorf, P-28 var ett blickfång i utställningen. Albin Motor såg en marknad i Tyskland. Larsson Trade bildades som separat bolag för försäljning av P-28.

I Sverige visades P-28 för första gången på båtutställningen Allt för sjön i Stockholm i 1959.
P-28 nr 100 var Svenska Kryssarklubbens utlottningsbåt 1961.

Här hemma hade man till en början svårt att acceptera den höga överbyggnaden. Man var van vid smidiga segelbåtar med låg ruff. I P-28 fanns det ju toalett också och det passade inte ansåg många seglare. På 50-talets slut hade man fått mer fritid och mer pengar att röra sig med och det fanns en stor potentiell seglarpublik som just P-28an lockade ut på sjön. En bekväm ombonad familjebåt som man kunde göra längre semesterfärder med.

Harry Hallberg blev banbrytare med byggandet av P-28 . Han hade tidigt insett fördelarna med en genomtänkt serieproduktion – att bygga en identisk båt i många exemplar. Han blev den första att sätta det i system vad gäller segelbåtar och blev känd för många arbetsbesparande knep och handgrepp. P-28 bordlades (mahogny på ekspant) på ett sätt som sparade tid och pengar. När kölen var sträckt och mallarna på plats, spikades ribbor längs ”sas skrovet”. Spanten basades på plats från utsidan, mot ribborna. Därefter bordlades båten och mallar o ribbor kunde rivas bort. mycket enklare sätt än att basa spanten på plats inne i en redan bordlagd båt. P28 nåtlimmades och målades. Ett fåtal beställde klarlackade båtar.

Det var svårt att få tag på yrkeskunnigt folk på 50-talet så Harry startade en båtbyggarskola i Kungsviken 1958. Det var en inbyggd skola – teori en dag i veckan så jobbade man som vanligt de andra dagarna.

Harry ställde stora krav på sina anställda, själv kallades han av en del för fantom-båtbyggaren, kvaliteten skulle vara den bästa, fort skulle det gå, han jobbade alltid själv aktivt i båtbyggeriet, samtidigt som han skulle svara i telefon, åka till Göteborg och se ut mahognystockar, ta emot beställare, leverantörer, konstruktörer. Det var långa arbetsdagar och efter arbetstidens slut på lördag och på söndagar gick Harry ofta ner till båtbyggeriet, funderade på nya rationella lösningar. Så mycket fritid hade han inte. Harry var ingen seglare, han var båtbyggare. Det var inte han som lärde oss barn att segla.

En viktig person var min mamma! Hon skötte hus och hem och fyra barn, sydde duk till rufftaken, hämtade material på olika verkstäder, men framför allt stod hon för mat och husrum till kunder och leverantörer. I Kungsviken fanns varken mat eller husrum att få. Pappa kunde ringa upp och inom en timma eller två stod en lunch eller middag framdukad. Så mammas inlagda makrill och hembakta matbröd var en del i framgången.

Skjulet i Kungsviken byggdes till i flera omgångar, det blev ett stort båtbyggeri som till stora delar stod på fundament i vattnet. 1963 flyttades verksamheten till det nybyggda varvet på Ellös och bytte namn till Harry Hallbergs Varvsindustri.

Pappa var också politiskt aktiv, det bildades en bostadsstiftelse på Ellös så att det kunde byggas hus för de anställda, via kommunfullmäktige kunde han påverka så att det byggdes större vägar på Orust för transporternas skull. Hans största drivkraft var att bygden måste leva och folk ska kunna bo och arbeta i sin hembygd.

1964 klev varvet in i plaståldern. Pappa var alltid öppen för att pröva det nya, affärsman var han också, så han visste hur han skulle göra. Skrov och däck gjordes av plast, all inredning av trä, inget hade ändrats till utseendet, men man fick det praktiska. P-28 blev också moderniserad – den blev mastheadriggad. Från 1965 sköttes försäljningen från varvet och P-28 exporterades till många länder.

1970 kom en ny version av P-28 – negativ akter och höll måtten 9.04 x 2.35, depl 3.1 ton och Albin O-21 byttes mot Volvo Penta MD1, mast och bom i lättmetall, däcket lades i teak.
Mellan 1955 och 1973 tillverkades 536 P-28or.

Varvets historia ändrades 1968 då pappa föll ner från en båt på varvet– han skulle upp och titta på en detalj och föll ner på betonggolvet. Hans sega vilja gjorde att han överlevde och kom tillbaka – men han hade fått en hjärnskada som gjorde att han inte kunde fortsätta sin verksamhet. Han fortsatte sin serietillverkning men hemma i källaren och tillverkade modellbåtar och äggostformar och levde tills han var 83 år, han dog för 10 år sedan.

När varvet på Ellös stod klart 1963, sålde pappa båtbyggeriet i Kungsviken till Christoph Rassy. Han hade jobbat på Vindövarvet under några år innan dess. Ett par år efter pappas olycka stod klart att varvet på Ellös måste säljas och det blev Rassy som köpte det 1972 och han behöll namnet Hallberg och lade till sitt eget och det blev Hallberg-Rassy.

Jag har tagit er med på en seglats i P-28ans historia och med entusiasmen som man ser här på Träbåtsfestivalen kommer träbåtar att leva kvar och med ert initiativ med denna Christina båten finns det alla förutsättningar för att P-28 ska kunna fortsätta segla! Jag önskar er lycka till och tack för mig!