Star EM, Flensburg 2018

Årets Star Europamästerskap seglades i norra Europa i den Flensburgska viken mellan Tyskland och Danmark,strax utanför Glücksburg, öster om Flensburg Det lockade till sig lokala seglare från Nordtyskland och Danmark, 7 från Sverige och två från Finland, dvs. Aki Laiho och Harri Raikamo samt vårt  team med Jesper och mig. En stor del av världseliten var även närvarande med sex tidigare världsmästare och representanter från 15 nationer, sammanlagt 70 deltagare.

Upplägget var utmärkt med en väl fungerande hamn, kort väg till banorna strax utanför hamnen och ett intressant program med besök hos Robbe & Berking, som restaurerar gamla träbåtar och där för övrigt en splitterny 12a, enligt gamla ritningar byggdes.

När vi kom och under första tävlings-dagen var vädret varmt och sommaraktig, men under de två följande dagarna ändrades vädret och seglingen var mera överlevnad än njutning. Ett stort och djupt lågtryck drog över Jylland med vindbyar upp till 18 m/s. Det var mer än vi var vana vid, så vi valde att kämpa igenom den första dagen och avbryta den andra dagen.

Starterna var som alltid avgörande för framgång. Det visste vi nog, men att kunna trycka på gasen vid rätt ögonblick eller att hitta en lucka i startfältet för att komma med i första ledet, var trots allt svårt.

Första dagen var morgonen varm och skön. Fjärden låg blank och badgästerna vid Strandhotellet strax intill njöt av semestern. För oss seglare var det bara att vänta på vinden, som kom ca 14, från ost 4-6 m/s och den höll i sig dagen ut. Det blev placeringarna 30 och 40, en hyfsad start. För Aki gick det något sämre.

Sedan följde två dagar med storm-vindar, som vi inte behärskade, då vi sällan kappseglar i sådana förhållanden. Det blev placeringarna 30 och DNF.
Det visade sig att under båda dagarna mer än 30 båtar avbröt, av olika skäl. Masthaverier, skörade segel eller kollisioner var ofta orsaken.

Till sista dagen hade vädret lugnat sig och det gällde för oss och många andra att prestera för att en avbruten segling inte skulle räknas med. Vi fick inte riktigt upp farten och inte Aki heller. Vi landade på en 42a plats (30, 40, 30, DNF, 34, 48), som vi nog tyckte var godkänt. Aki blev 64e (67, 64, DNF, DNF, 55, 56)

I slutresultatet gick guldet till Augie Diaz från Miami och silvret till Lars Grael från Brasilien, båda världs-mästare. Tredje och bästa europé, gick till bröderna O’Leary från Irland, olympiarepresentant 2012, där han blev 10:e.
Ur ett nordiskt perspektiv hade vi en norrman (Eivind Melleby, 5e i OS 2012 och världsmästare 2017), fyra danskar av 10 och fyra svenskar av sex, före oss i resultatlistan. Det tyder om mera bredd och bättre kvalitet hos våra nordiska grannar, men att vi trots allt ligger väl till. Det kan noteras att Jörgen Schönherr, som vann Dakarnas Gold Cup i Helsingfors i år, blev tionde och bästa dansk.

Så var det den här gången. Stämningen var gemytlig och otvungen.

Precis som under tidigare tävlingsresor är det något man kommer att minnas med glädje, när säsongen är över. Sedan är det nog speciellt att resa och segla med Jesper.

Star hälsningar, Tom Sundman