Tolvornas VM: Östersjö-renässansen kommer till Finland

Tolvorna var den viktigaste internationella kappseglingsklassen under största delen av 1900-talet. Efter det senaste sekelskiftet har klassen vuxit kraftigt i Östersjöområdet, med nya båtar varje år. Här beskrivs bakgrunden till fenomenet inför sommarens VM i Helsingfors.

När tolvorna börjar anlända till Blekholmen omkring den 10 augusti i sommar, har klassens uppsving definitivt nått Finland. Det har aldrig hänt tidigare att tre tolvor tävlar under finsk flagg: Blue Marlin (FIN-1), Wings (K-15) och Vanity V (K-5).

En tolva är en blandning av kulturarv och kappseglingsmaskin. Till och med de mest garvade proffsen medger känslan av en adrenalinfylld eufori, när man i frisk bris manövrerar ett närmare trettio tons, 16 personers vindkraftverk.

”De var mycket avancerade båt för sin tid,” säger Patrizio Bertelli, ägaren till både America’s Cup -teamet Luna Rossa plus två tolvor, Nyala (US-12) och Kookaburra II (KA-12). Han anser att tolvorna fortfarande kräver ett mycket avancerat tekniskt kappseglingskunnande. Nyala har vunnit de flesta VM i sin klass hittills, senast i Newport 2019, ofta med den 75-åriga Bertelli vid rodret.

Innan Henrik Andersin lät totalrenovera Blue Marlin, hade tolvor inte förekommit i finskt register sedan Ernst Krogius Heatherbell 1909-1915. Norge är det enda europeiska land där tolvor fortsatte att aktivt tävla i Oslofjorden till medlet av 1950-talet. I övriga Europa försvann kappseglingsresultaten efter kriget.

Tack vare America´s Cup, återuppstod klassen 1958 med närmare hundra nybyggen i USA och ett tiotal andra länder. Byggandet av tolvor och America’s Cup -epoken tog slut år 1987.

Finland var på väg till America’s Cup

Sverige och Danmark har en lång historia av udda tolvor men inte en klass. Pelle Petterson gjorde America’s Cup -kampanjer med ”Sverige” (S-3) 1977 och 1980. Efter guldpokalframgångarna i 5.5-metersklassen planerades en finsk utmanare av vår ledande konstruktör Hans Groop. ”De var ju ganska billiga att bygga på den tiden”, minns Groop i dag. Recessionen i början av 1990-talet satte stopp för finansieringen av projektet.

Det var ett under att Blue Marlin flöt i sin hamn i Slovenien år 2006, när Andersin köpte båten av Alessandro Colussis familj. När båten sjösattes 2014 efter den minutiösa restaureringen, hade Andersin samtidigt låtit uppföra ett båtvarv i världsklass – Red Sky Craft i Kotka – för att hantera projektet. Redan 2004-2005 hade Andersin varit på jakt efter en båt i Newport, centret för AC-tolvorna. ”Men jag hittade ingen. Ett år senare fick jag höra om Blue Marlin. Det var den enda klassiska tolvan i världen som var till salu”.

Andersin kände Flensburgaren Oliver Berking från 6-metersklassen. År 2005 hade Berking med två vänner köpt Ostwind (G-4) för restaurering. Andersins och Berkings projekt hade börjat nästan samtidigt. ”Nya internationella fenomen uppstår ofta samtidigt på flera ställen i världen,” säger Andersin. ”Newport hade säkert varit en inspirationskälla för både tyskar och danskar”.

Cowes-jubliléet 2001 samlade alla

Men egentligen började det med att Patrick Howaldt år 1998 köpte Danmarks enda dåvarande tolva tillsammans med några vänner. Den av Johan Anker ritade båten Nina (D-2), byggd 1918, döptes om till Thea. Thea seglade ensam i de danska sunden tills hon följande sommar deltog i Berkings klassiker-regatta i Flensburg. Berking hade ordnat regattan sedan 1995. De två andra deltagande tolvorna var skolningsbåtar för den tyska marinen. En av dem var Ostwind som Berkings syndikat köpte 2005 och återgav sitt ursprungliga namn – Sphinx.

Avgörande för tolvornas framtid blev 150-årsjubiléet för America’s Cup år 2001 i Cowes. Hela 25 båtar hade fraktats till Solent-regattan från USA, Australien, Nya Zeeland och kontinenten. Elva klassiska europeiska tolvor – fler än någonsin sedan 1930-talet, kappseglade i en egen klass. I jubileumsregattan deltog 36 tolvor. Cup-vinnare som Russell Coutts och Brad Butterworth mötte nu för första gången europeiska klassiker utanför Isle of Wight. Det blev en oförglömlig vecka för dem som var med och som bevisade att de klassiska tolvorna var en unik tävlingsklass. Danska Thea, norska Vema III (N-2) och Erna Signe (E-8) deltog från Norden. Regattan var samtidigt klassikernas första VM. Följande gång deltog de som en egen VM-klass i Europa först år 2008 – i Flensburg, där Berking gjorde entré med den nyrenoverade Sphinx.

Hälften seglar i Östersjön

Den nordeuropeiska tolv-metersklassen har vuxit till att omfatta över 25 båtar, hälften av alla överlevande klassiker. I många starter är det upp till 15 båtar på startlinjen. När Andersin gav sig in i Blue Marlin-projektet, visste han att mycket var på gång. ”Men jag hade ingen aning om att klassen skulle växa så snabbt i våra grannvatten”, säger Andersin.

Restaureringen av Sphinx, ledde också till ett nytt båtvarv, Robbe&Berking shipyards. År 2013 sjösatte Berkings varv den första nya tolvan på 27 år – Siesta (D-1), den nuvarande Nini Anker (N-15). Tolvan byggdes enligt 1940 års ritningar, gjorda av Johan Anker, till en båt som på grund av kriget och Ankers död samma år inte blev byggd.

Den senaste Berking-restaureringen är den av Alfred Mylne 1939 ritade Jenetta (K-1), som sjösattes 2019. Till Berkings bragder hör också muséet för klassisk seglingssport intill båtvarvet i Flensburg. Robbe&Berking Classic Heritage Centre är en helgedom för klassisk segling med tolvmetersklassen i centrum. Båtarna kan beses på varvet intill, där elva tolvor ligger i vinterförvar. Berking har också köpt den europeiska hovleverantören för klassiska segelbåtar Baum&König. Mäkleriet heter nu Robbe&Berking Yachts.

Samtidigt fortsatte Patrick Howaldt med vänner sina uppköp med Vanity V år 2006 och den Olin Stephens konstruerade legendariska Vim (US-15) 2014. Howaldts tidigare tolvor har gått vidare till nya danska ägare.

Alla är välkomna

Wings är ett av klassens senare nordiska tillskott. Den köptes av ett danskt-finskt syndikat där NJK:arna och HSS medlemmarna Thomas Ahlström och Johannes Gullichsen ingår. Howaldt hjälpte med att leta fram båten och ingick i början som delägare. Wings-syndikatet, som leds av Philipp Skafte-Holm, gjorde dramatisk entré i klassen genom att vinna EM 2017, några veckor efter transporten till Flensburg från södra England. ”Det gick litet snabbare än vi hade vågat hoppas, men nu har vi lärt oss att det krävs ett enormt jobb för att hålla sig på toppnivå”, säger Thomas Ahlström. En orsak till klassens framgång är att nya ägare och besättningar blir väl emottagna. ”Vi har vårt eget varma mottagande i färskt minne och har försökt göra vårt bästa för att inspirera det nya finska Vanity V -syndikatet både sportsligt och socialt”, säger Ahlström.

”Vi skulle inte ha klarat oss på Vanity utan kamratskapet och hjälpen vi fick. Det var första gången vi seglade en tolva, vi visste inte ens vilka frågor man borde ställa”, säger kapten Mikael Stelander.

En av klassens framgångsfaktorer är enligt Skafte-Holm förmågan att attrahera unga seglare. De yngsta bemannar ett krävande fördäck. ”De har en mycket stark sammanhållning. Vännerna står i kö för att få komma med. Vår besättning representerar tre generationer, men det finns inte plats för gamla sura män ombord.” säger Skafte-Holm.

Christian Ahlström tjugotvå, håller med. ”Jag har fått vara på samma spelplan med mycket erfarna seglare. Vi har fått lära oss att hantera mycket utmanande situationer. De äldre har givit oss både tid och tålamod. Teamet är stort och alla hjälper till.” När Christian Ahlström kom med i besättningen var han 18 år. Han är sannolikt den yngsta seglaren som vunnit ett EM i tolvmetersklassen.

Andersin, Howaldt, Berking och Skafte-Holm har berättat sina historier på klassikersymposierna i Helsingfors 2019 och 2020. I sommar seglar alla fyra i Helsingfors. Världsmästerskapen blir en uppvisning med rötter i klassens glansdagar på 1930-talet. De deltagande båtarna är med ett undantag (Thea), konstruerade mellan 1933 och 1940. Mycket kommer att vara unikt i VM 2021 som arrangeras av NJK. Den 1200 sjömil långa transporten går genom de svenska och finska skärgårdarna, med tune-up regatta i Sandhamn och en första oförglömlig insegling till Blekholmen, något som få upplevt tidigare. Bara en båt kommer att vinna mästerskapet, men alla kommer att slå rekord i gemensamt seglad distans.

Philipp Skafte-Holm säger att tolvmeterssegling lockar till sig goda organisatörer. Han anser att det bästa man kan tänka sig inom segelsporten är att få driva ett projekt som Wings. ”Vi jobbar 24/7 och njuter av varje stund. Wings optimerades och trimmades mycket fint av sin förra ägare John Lister. Båten har stort potential och jag tror att vi kan bli ännu bättre”.

Trenden fortsätter

Innan uppsvinget i norr, tävlade de flesta tolvorna i Medelhavet. Där samlades de gradvis efter den banbrytande restaureringen av Tomahawk (K-13) i slutet av 80-talet i Italien. Innan dess hade Tomahawk ägts bl.a. av den finländska olympiaseglaren Rudi Biaudet. Howaldt säger att den första renoverings- och kappseglingsvågen i klassen drevs av äldre industrialister som med stigande ålder, småningom förlorade kappseglingsintresset. ”Innan vi började köpa upp dem, stod Vim och många andra tolvor i åratal på torra land,” berättar Howaldt.

Både Andersin och Howaldt är säkra på att tolvornas antal i Östersjön kommer att växa ytterligare. År 2022 växer klassen med Northern Light (US-14) som köptes från USA av ett syndikat i Göteborg. Den enda Gustaf Estlander -konstruerade tolvan, Princess Svanevit (S-1) sjösätts snart i Stockholm. Howaldt har de nästa anskaffningarna i siktet – de tre sista klassikerna som ännu finns på Medelhavet och några till. Tomahawk ligger högt upp på listan.

Tre tolvor med finsk flagg:

Vanity V, HSS, är en av de sista konstruktionerna av William Fife III, byggd 1936. Fife konstruerade 17 tolvor, näst mest efter Johan Ankers 20 konstruktioner. Vanity V totalrenoverades i Frankrike år 2003 av Guy Ribadeau Dumas och har varit en av de mest aktivt kappseglande tolvorna sedan dess.

Skeppare: Mikael Stelander, rorsman Kari Loukola, besättningen är från åttan Ilderim (FIN-16) plus vänner: Jusku Mikkonen, Staffan Tallqvist, Tuomo Meretniemi, Pekka Raatikainen, John Björkbom, Juha Tolsa, Jukka Halminen, Jussi Sorsimo, Masa Anttila, Mikko Uusitalo, Panu Toppinen, Tommi Uksila, Jens Zachariassen och Carolus Reinke.

VM resultat (klassiker):

2001 Cowes (America’s Cup jubiléet) 6

2008 Flensburg 5

2011 Flensburg 1

2014 Barcelona 3

Blue Marlin, NJK, är en Charles E. Nicholson konstruktion från 1936. Den är systerbåt till Wings, Evaine och Trivia. Blue Marlins första ägare var T.O.M. Sopwith – Americas’s Cup -utmanaren åren 1934 och 1935 med J-båtarna Endeavour I-II. Blue Marlin totalrenoverades 2007-2014 under ledning av konstruktören David Pedrick och båtbyggaren Allan Savolainen på Red Sky Craft i Kotka.

En stor del av Blue Marlins besättning har tidigare kappseglat på Andersins många sexor. Rorsman: Henrik Andersin, taktiker: Chris Winter, besättning: Thomas Castrén

Micke Enoksson, Turre Vuorinen, Tommi Lintunen, Jorn Javen, Edvard Krogius, Hans Winter

Ville Savolainen, Theis Palm, Oscar Andersin, Robert Nyberg, Thomas Hallberg, Jan-Henrik von Hertzen, Henrik Gummerus

VM resultat (klassiker):

2019 Newport 4

Wings, NJK, är Charles E. Nicholsons konstruktion från 1937 och systerbåt till Blue Marlin. Wings var länge en nöjes- och familjebåt på Medelhavet. Efter Cowes-jubileét 2001 har Wings kappseglat aktivt och vann EM 2017 och blev tvåa 2019 efter Vim.

Skeppare: Philipp Skafte-Holm, rorsman: Peter Kampman. Besättning: Thomas och Christian Ahlström, Christian Liljeström, Torkel Tallqvist, Johannes Gullichsen, Axel och Victor Skafte-Holm, Frederik Hemicke, Theis Brandborg, Jens Jørgsholm, Henrik Eyerman, Peter Jein, Søren Kæstel, Søren Pehrsson, Thomas Nielsen och Mads Kofoed Hansen.

VM resultat (klassiker):

2001 Cowes (America’s Cup jubiléet) 7

2014 Barcelona 5

Tolvmetersklassen i korthet:

De första renoverade (??) båtarna byggdes enligt den nya internationella R-regeln 2007 och den sista tolvan sjösattes 2014, byggd enligt Johan Ankers ritningar från 1940. Tolvorna var olympisk klass 1908, 1912 och 1920. Klassens historia börjar med William Fife III:s och Johan Ankers gaffelriggare och slutar med Ben Lexcens vingkölar på 1980-talet. Ursprungligen dominerades klassen av norrmän, skottar och britter. Sommaren 1939 vann den nya Olin Stephens ritade Vim, spektakulärt mot de brittiska Tomahawk, Blue Marlin, Trivia (K-10), Evaine (K-2), Jenetta och Flica II (K-14). Olin Stephens dominans fortsatte under America’s Cup -åren ända till 1977. Omkring 50 klassiska och drygt 60 America’s Cup-tolvor finns kvar av de 170 som byggts. Världsmästare (klassiker): Nyala (2019). Europamästare: Vim (2020).

Kim Weckström tillsammans med

12mR VM kommittén